Att kunna gå en mil i solen i gott sällskap och med båda barnen i egna vagnar. Då ignorerar vi det faktum att jag nu har blåsor på blåsorna efter att ha gått in mina nya Asics.

När båda barnen sover middag och man ensam hinner ner för att hämta upp dagens sista omgång tvätt.

Den här dagen innehöll ett stressrelaterat sammanbrott av den grad att jag trodde en stroke var nära förestående. Det var av den tysta sorten när man hade behövt ett mörkt rum och en papperspåse att andas i. Ibland öppnar man bara fel garderobsdörr och alla ens små måsten o borden som man har tryckt in där de senaste månaderna formligen väller ut och begraver dig under ett halvt ton ångest. Där var jag idag, komplett med skyhögt blodtryck o en grym huvudvärk. Detta trots att jag av ren princip brukar se till att inte ha en massa småskit hängande för jag vet att de tenderar att klumpa ihop sig i formen av en enda stor...ja ni fattar.

Men jag lyckades samla ihop bitarna o sätta ihop dem igen alldeles lagom till att svägerskan plockade upp mig för en vild kväll på stan. Vi hann med både Ekohallen o Rusta innan vi landade i biomörkret för att se Dark Shadow. Den var väl helt ok men fungerar lika bra att se hemma som på bio. Stort minus till SF som inte hade städat efter föregående. Inte helt skoj o betala 110 kr för o sitta knähögt i gamla popcorn. Efter bion hann vi med en mindre storhandling på Willys och en sväng förbi ICA. Kan tyckas lite patetiskt för den oinvigde men utan barn o stress så är det en fantastisk lördagskväll. Gott om blöjor har vi nu med. :-D

Vi får väl hälsa på de nya världsmedborgarna. Jag har inte träffat dem själv än så bilderna har jag lånat av mamma.

Så har de då anlänt. Årets sommarkamrater. Vi hoppas de stannar säsongen ut. ;-) Sen ett par timmar tillbaka stoltseras det även med ett par, soon to be, feta goa valpar. Det blir en rolig sommar för Lill-Lövis på landet i år.

Gurkan vaccinerades igår och har sen dess varit superledsen så fort man har lagt ner honom. När han äntligen somnat i sin säng slår jag på Vh1 och slår mig ner i soffan alldeles lagom till att Nickelbacks nya video 'Lullaby' går på o dra på trissor Chad Kroeger har blivit både vuxen och medelålders o det ser riktigt bra ut. Får mig att fundera på hur gammal man själv har blivit?

Jag är tacksam över att det äntligen var dag för mig att få brynen iordning. Som det har kliat i fingrarna att gå lös med pincetten det sista men jag har lyckats sätta mig på händerna. Den sista veckan så har ordet buskis fått en ny och djupare mening men jag har ändå lyckats fokuser på målet. Vi är mitt i projektet att skaka liv i mina stackars sönderplockade 90-tals bryn och även om jag inte trodde att det var möjligt så har de faktiskt börjat ta sig igen. Sakta sakta går det åt rätt håll.

När jag kom hem så var det som att kliva rakt in i sista minutrarna av en make-over i TV. Svärfar stod i köket och fogade kakel, en kompis stod i badrummet o bytte blöja på Gurkan och en styck syster roade Lill-Lövis i vardagsrummet. Hade jag varit smart där så hade jag långsamt backat ut  o tagit en promenad. Men icke.

Lill-Lövis är en tjej som kan det här med att vara tacksam över små ting. Idag var hon ute på räddningsuppdrag. Varenda snigel hon såg skulle placeras i en buske så att de inte skulle torka. Det tog en evig tid att ta sig hem.

Man funderar lite på vad man gjorde innan barnen o vad som var viktigt då. Skulle barnlösa Sandra känna igen mamma Sandra? Förmodligen inte. Förmodligen hade hon antingen asgarvat åt mamma Sandra alternativt sprungit skrikande åt andra hållet. Mer än en gång har jag o maken trött konstaterat att hade vi vetat om det här när vi träffades så hade vi förmodligen inte hänt. Slutsatsen är ackompanjerad av en ilsken 2.5 åring som tinnitus-vrålar, kastar saker i golvet o gör sitt bästa för o lista ut hur man egentligen gör för att spotta. Tur att ungen är söt när hon sover annars hade det varit en röd lapp i pannan vissa dagar. Mor- och farföräldrar har förtur.

Idag var en tröttsam dag med febrig bebis och frustrerad storasyster. En sån dag när jag var otroligt tacksam över mannen och att han, utan att ens orda om saken, tog över barnen direkt när han kom hem så jag kunde ta en välbehövlig dusch och sen åka o shoppa lite med svägerskan. Bara vi två, utan barn. Det ni. V.a.r.d.a.g.s.l.y.x. Jag hittade precis såna byxor till Gurkan som jag hade tänkt att han skulle ha på fikat efter dopet. Som jag har letat sen piper vi in på Kappahl sökandes efter något helt annat o där hängde de. Ett enda par kvar och de var i rätt storlek. Vad är oddsen liksom? Det var bara att slå till. Så nu är det bara resten kvar. O alla andra förstås.

Det nya kaklet sitter uppe i köket nu och det blev hur bra som helst. Nu ska det bara fogas med så blir det bilder sen. Men en liten sneak peak blir det.

Idag blev Gurkan 3 månader. Det är helt otroligt hur mycket fortare tiden går när man har barn men det kanske är för att den egna världen blir så mycket mer centrerad? Dagen har iaf spenderats utomhus. Först på Röttle dagen där vi i sann fantasianda tillsammans med Lill-Lövis tittade på hajar i ån och jagade vargar med stora stenar vid vattenfallet med målet att rädda lillebror som hade blivit kidnppad. Att han sen sov i vagnen vid sin mormor var inget som vi behövde ta hänsyn till i Fantasia. Vädret var underbart så vi passade på att kasta macka på Vättervågorna och stanna på Kaffe & Kackel för varsin glass. Till barnets stora förtjusning så fanns det både hönor,får o lamm att titta på medan man åt sin Calippo. Till sist var det var en mycket trött familj som kom hem framåt kvällen o nu sover barnen som utslagna räkor medan jag o maken är uppe alldeles för sent precis som vanligt..