Så har jag äntligen fått tummern ur o tittat på Landstingets info sida för bland annat förlossning. De har en video där man blir guidad genom mottagandet vid förlossningen, hur rummen ser ut och vad man kan vänta sig personalmässigt o uppe på mottagningen o så. Det har jag tänkt göra hur länge som helst men saker har kommit ivägen och med ett minne som en guldfisk så har det tagit sin lilla tid. När jag sitter där o tittar o det kommer upp en bild på en alldeles fräsch liten bebis så slår det mig bara: Men herregud.... det ligger en helt ny främmande liten människa i min mage och snart är h*n här med allt vad det innebär. Känner mig som ett snille. Insåg också att jag inte har tagit reda på numret till förlossningen. Kanske kan vara bra o ha lättillgängligt när det drar ihop sig?

Dags att sova. Vi har en helt ledig dag att slå ihjäl imorgon jag o dottern. ♥

Måste det inte vara en viss procent plast i en påse för att den per definition ska få kallas för plastpåse och inte falla under katergori fryspåse? Willys borde skämmas för att de ens tar betalt för sina påsar. Så vitt jag vet är de de enda som har så fånigt tunna att de är näst intill genomskinliga.

Färdiggnällt. Har varit fullt ös hela helgen men nu är iaf bebiskläderna tvättade och det som ska med till BB är utvalt. Lill-Lövis kläder huserar numer i hennes nya byrå o småpaltorna är vikta o ligger där de ska vara. Känns som ett stort steg på vägen. Men listan är förstås fortfarande ganska massiv. Vaggan från hell är inte klar än o nu är vi sorgligt överens om att vi bara skulle ha köpt en sprillans ny direkt. Hade varit värt både tiden o pengarna. Så är det lite annat smått o gott men inget som man inte kan ta itu med lite pö om pö.

Lill-Lövis hade f-ö en fantastisk lördag med sina mostrar där det först var terminsstart på Funky Kids, sen lunch hos moster N följt av stora LEKdagen på stadsbiblioteket och födelsedagskalas hos en av våra kusiner. Hon åkte vid 9.30 och staplade in i hallen med gröna naglar o en heliumballong vid kl 19. Behövs egentligen inte sägas att det var en mkt lycklig liten tös... men jag gör det ändå. O så sov hon till närmare 8.30 med.

Tidig kväll här idag. Sjukt jättetrött... V 38 idag o 20 dagar kvar till den magiska gränsen som de flesta aldrig prickar men som man ändå stirrar sig blind på under nästan hela graviditeten. :-D O jag är som alla andra även om jag tror på övergång. Still. Imorgon står Herr Svensson på tur på babylistan, tätt följd av yngsta damen Holmberg. Spännande det här. :-D

Vill ni gissa så går det bra än.

Imorgon är det dags för bm igen. Känns ganska standard. Bebisen rör sig så mkt nu så jag vet att h*n mår bra o jag har inga större problem med sammandragningar så det är nog lugnt. Visst kommer det några smärtsamma då o då men jag skulle tippa på att det inte är mer än 5 per dygn eller så. Börjar så smått att samla ihop mig. Förhoppningsvis kommer vi tvätta kläder imorgon o sen börjar vi väl packa väskorna. Känner mig inte så stressad.

Stod färdigklädd i hallen när de ringde från dagis o sa att dottern hade kräkts. Hon hade varit hur pigg som helst under hela dagen men nu låg alla hennes kläder i en vit plastpåse och hon mös omkring i sitt ombyte. Det var många tankar som gick runt i huvudet på vägen upp dit däribland hur mycket jag inte vill bli magsjuk i v 37 när jag redan är så trött att jag knappt orkar stå. Väl där möttes jag av ett medtaget barn redan nedstoppat i sin overall. Hon var glad o se mig men somnade 2 minuter efter att jag bäddat ner henne i vagnen. Att bära en 2.5 åring o en kasse mat från källaren o upp till andra våningen är förmodligen inget som rekommenderas en dam i mitt tillstånd men ibland har man inte så mkt att välja på. Sen ordnade vi i soffan, mös med en film o petade i henne lite mat... där kan vi tala om att vända blad. Vansinnigt pigg, fullrulle, driva mammatillvansinne tjej för hela slanten och inte tillstymmelse till illamående på hela kvällen.

Kanske hade hon ätit dåligt under dagen eller ngt som magen inte fixade. Kanske är hon stressad och/eller var trött. Influensa var det inte iaf. *tacktacktack* Nu är det bara surt att hon inte får gå till dagis imorgon. Hade verkligen behövt den tiden till omtentan. Alltid är det något som inte är nöjd över. :-)

Annars idag har vi fått byrån på plats. Den var inte solid men jättefin o passar verkligen in. Jag är supernöjd. Har äntligen fått energi nog att bestämma mig för och beställa gardin till köket. Inget jättefancy men jag tror det kommer bli bra. En klänning, ett par mammajeans och en ny mössa åkte med också. Klänningen kan jag ju inte prova nu men jag tror på den ändå. Extra procent på rabatten o 6 gratis kökshanddukar kryddade det hela lite extra.

Sovdags! Men först får vi stryka nr vadslagare nr två från babylistan. Även om det drar igång nu så tvivlar jag på att det blir bebis innan kl 24. Efter det väntar herr Svensson som tror på den 30e jan. Den som lever få se. Själv tror jag fortfarande på övertid... o pojk.

Den här ungen tar kål på mig, bokstavligt talat. Det bökas o hickas o sträcks o knölas mest hela tiden o utrymmet därinne är minst sagt begränsat. En vän föreslog att bebisen höll på att flyttstäda med tanke på sin snara avflyttning och det kan man ju tro men med tanke på den pyttelilla bostadsytan så borde han ju vara färdig snart. Det känns som jag har varit gravid i över ett år nu och jag är så över det! Nu vill jag veta vem som huserar där inne, jag vill ha tillbaka min kropp och tömma skallen på fetvadd och havregrynsgröt. Storasyster gör sitt för o krydda livet. Idag vaknade hon kl 3 o tyckte att alla hade sovit färdigt. Vi var väl inte helt överens på den punkten.

Nu har vi äntligen fått tag på en byrå till barnrummet. Det har inte varit lätt att hitta en solid vit byrå med rätt mått och till rätt pris och dessutom på ett lämpligt avstånd från hemmet. Men nu är det klart.  O yes den är vit så jag slipper måla. Vaggan står fortfarande i bitar i vardagsrummet. Lägg till att bb-väskan inte är packad än och att den stora kassen med bebiskläder står otvättad i hallen i väntan på Neutral-tvättmedel och vi får hoppas på att det iaf dröjer till slutet av nästa vecka innan förlossningen kör igång.

Nu när jag tänker på saken så skulle jag nog vilja ha lite fina foton på Lill-Lövis o magen innan också. Kanske måla den lite eller så...

Kuriosa: Idag är det 3 veckor o 4 dagar kvar till beräknad bf och det var ungefär så mkt tidigare som de plockade ut dottern med ett planerat snitt. Det känns lite konstigt...

Världens vackraste Snövit. Det var en lycklig liten tjej som fick chans att vara både Snövit och Tingeling på helgens hetaste playdate. Nu ser vi fram emot en ny vecka med allt vad den innebär. :-)

Igår hade jag det sista av de tre seminarierna i den sista kursen den här terminen och idag skrev jag tentan eftersom vi som vanligt lyckades vara sjuka i den här familjen när den ordinarie gick. Så nu sitter jag här alldeles mammaledig i ett helt år... Vad att göra? Utöver att umgås med familjen, fixa babykläderna, bb-väskan, vaggan, umgås med vänner som jag har fått sätta i bakkant, bli tvåbarnsmamma, träna bort övervikten, göra omtentor och lära mig göra fantastiskt god och himla nyttig mat. Vad ska jag göra?!?

Känns sötsurt att ha lite ledigt nu. Kommer verkligen att sakna min klass men samtidigt är det här något som verkligen måste göras av flera olika orsaker. Och det är väl inte helt fel att ha lite headsup genom sina gamla klasskamrater framöver heller förstås.

Idag kom jag hem och mådde helt ok över tentan. Kände mig lite smått odödlig efter att ha tagit mig igenom de två senaste kurserna utan att ha gått av på mitten eller ha blivit sjuk. Känns bra att ha lyckats. Sen sitter jag där vid bordet med mina svullna, feta gravidfingrar som inte riktigt tillhör mig just nu. De extra millimetrarna gör att jag ofta missbedömer avstånd när det gäller finliret vilket leder till att jag tappar o välter saker. Nu sitter vi där hela familjen och ska fika när jag lyckas välta min nygjorda thékopp rakt över bordet och rakt ner i knät på Lill-Lövis som i bara blöja o tröja glatt sitter o mumsar på sin semla. Jag kan lova att ingen har tagit sig in i duschen så fort som vi gjorde. Efter mycket gråt från både mor o dotter, mängder med kallt vatten o en massa salva så var dock lugnet återställt. Till o med lite mer semla gick ner innan det var dags för lunchluren men fy f*n vad hemsk jag känner mig. Det blev ett glas kallt vatten för mig sen istället...

Utöver det så kan jag meddela att idag är 90% av graviditeten fullgjord. Spänningen stiger: vem är det som bökar omkring därinne? En liten XX eller en XY? Snart så!

Igår trillade den första tävlande ur racet när den 18e januari passerades. Nästa asskick blir den 25e januari så Herr Sixtensson... Håll i hatten. ;-)

The babylist

Jag har precis fått mina barn jämförda med ett träningskort... (!?) Känns väl sådär. Men tydligen är mina barn lika mycket värda för mig som ett dyrt träningskort är för en 20-åring... Undrar om jag kan välja att frysa mina barn 1-2 månader per år också? Kan 2012 års dummaste kommentar redan ha kommit?

Annars är jag ganska stolt över att ha orkat med praktiken trots ryggvärk från h-vetet, foglossning, svullna ben och ganska radikal sömnbrist. Inte lätt när kroppen inte är van och man har en två-åring hemma som testar allsköns gränser och överlevnadsodds.

sen är det dags för mig att gå hem och för Lill-Lövis att gå ner på halvtid på dagis ett tag. Känner mig ganska kluven angående min hemgång. En del av mig vill påbörja nästa kurs tillsammans med klassen med förhoppningen att hinna klart trots att den tentan skrivs en vecka efter BF. En del av mig kan knappt vänta tills det är dags att slänga upp fötterna på soffan och ge ryggen en chans att vila lite.

v 36 nu... det tar sig. Kikade runt lite på andra bloggar där andra mammor som ska ha barn snart skriver. Majoriteten av dem har allt klart nu: spjälsängen står på plats, vagnen är bäddad, kläderna tvättade o strukna, bb-väskan packad, små blöjor är införskaffade och den långa listan med saker är nästan helt avbockad.

Jag köpte ett amninslinne idag... det är väl så långt som jag har kommit. Maken säger att bebiskläderna ligger i källaren o det är ju bra att någon har koll på det iaf. Vaggan saknar botten och jag har inte funderat så mycket på vad jag ska ha i BB-väskan mer än lite bebiskläder, amningslinne, mysbyxor, kofta, underkläder och strumpor. Kanske ngt att läsa? Behöver man såna sexiga farmorstrosor? Musik skulle vi ha men vi har inte haft tiden o fundera på vilken slags musik än mindre sätta ihop den på samma medium. Får väl grabba Dire Straits på väg ut genom dörren. Känner ingen panik än men det kommer väl. Någon plan kan nog vara bra att ha. Ska se över det på söndag.

Konstiga förlossningdrömmar har jag börjat få. De är intressanta för de lyfter verkligen fram mina rädslor och funderingar på de mest otroliga men uppenbara sätt och livet känns allt lite bättre när jag vaknar. Visst har man sina farhågor men det är inte så att jag kan ändra mig nu så det finns ingen större anledning att stressa upp sig. Förlossningsbrevet är snart klart iaf. Undrar om de läser det? Hoppas det när det är så mycket eftertanke i det.

Snart kommer första deadlinen på babylistan ut. Svärmor har gissat på 18e januari. Själv tror jag på övertid. Hoppas bara att det inte blir en gigantisk bebis.

De flesta människor är nog ganska svaga till vardags. Innerst inne och vid behov så är majoriteten starka som urberget och klarar av utmaningar som man inte trodde var möjligt men då måste för det mesta alla andra valmöjligheter tas bort och det enda som finns kvar är att gå rakt igenom utan undanflykter. Har vi ett val så väljer den stora massan, inklusive mig själv, den enklare vägen även om det är en omväg i slutänden. Det verkar vara ett mänskligt drag liksom förmågan att hänga upp sig på det negativa men snabbt glömma allt det som var bra. Ändå så glömmer vi smärta snabbt... en paradox i rent överlevnadssyfte kanske? Summan av många, långa funderingar är att mänskligheten dras framåt av ett fåtal individer som väljer att ta den svåra vägen för att det tjänar ett syfte. De som föredrar att se glaset som halvfullt och som anser problem vara utmaningar från vilka man växer som individ. Sån vill jag vara men orken räcker inte riktigt till...

Själv har jag fallit ner i något höggraviditetstillstånd av totalnojja och oroar mig över precis allt och lite till. Helt fantastiskt hur mycket som potentiellt kan gå fel och hur många saker jag skulle behöva ändra i mitt liv om man nu tar och verkligen vänder o vrider på allt. Kanske är det en del i den mentala utvecklingen man genomgår som gravid. Visst utvecklas man mest hela tiden men det känns som att under graviditet och barnets första år så är utvecklingen enorm. Man tänker,känner och reagerar så mycket på alla möjliga saker och kommer ut halvt omprioriterad och med rufsigt hår på andra sidan. Det är nog bra att bearbeta det man är rädd för. Det ger psyket en möjglihet att gå igenom scenariot utan att det för den skull är direkt farligt. Jag är bara fascinerad över hur mycket det finns att oroa sig för.

När praktiken, seminarierna och tentorna är över, när bebisen är född, jag har börjat läka ihop och vi har en känsla av att ha landat då ska jag ta itu med mig själv. Inte allt på en gång utan lite i taget men med en fin o klar målbild. För varje sak jag gör så kommer jag att växa lite, bli lite mer stolt över mig själv och det tror jag är grunden till att bli en sån där positiv draghäst till människa.

Men först ska jag låta hormonerna flöda fritt och nojja på. En sak i taget. Vi håller faktiskt på att baka ett nytt liv här. Ganska mastodontigt det med trots att fler har gjort det innan mig. ;-)

Få saker ger mig så ont i magen och så många gråa hår som CSN och Försäkringskassan. Man är så utlämnad så det finns inte och man förstår inte hälften av deras byråktratiska lagtexter och skumma uträkningar. Man mailar och ringer och pratar och skriver och frågar o frågar och frågar o lik förb*nnat dyker det två år senare upp ett krav på över 3000 kr lagom till att man ska gå hem. O oavsett vad du tänker, tycker och vill så äger de din häck tills dess att skulden är betald och föräldraledigheten är över. Jag hade gärna sett att de själva fick ta ett visst ansvar för sina felberäkningar och övriga brister om inte annat för att ha motivationen att förbättra sig men när man bara kan slänga iväg krav brev innehållande ordet måste 52 ggr så varför bry sig? De behover ju inte ta smällen istället åker mottagande part på både inbetalningskrav och straffavgifter.

Idag blev jag plågsamt medveten om att jag snart är föräldraledig i ett år och i o med det har välkomnat båda dessa underbara statliga organ tillbaka in i mitt liv med full kraft.

Mår illa och ser mig själv levandes på existensminimum för resten av mitt liv. :-(

Idag har Lill-Lövis varit med hos barnmorskan och fått lyssna på bebisen. Det var en mycket fascinerad och lycklig liten tjej som kom ut o som sen ägnade bra med tid till att härma det skrapande ljudet av hjärtslagen.

Då var julen helt bortstädad för den här gången, imorgon går maken tillbaka till jobbet igen efter helgerna och nästa gång vi är lediga tillsammans så är vi tvåbarnsföräldrar. Helt galet egentligen. Känns lite vemodigt att ha plockat undan allt för det har varit ganska mysigt i vår julbubbla. Samtidigt är det skönt att komma igång m vardagen igen. Struktur och full fart framåt mot nästa stora event i vårt liv.

Lill-Lövis fick själv välja gardiner till sitt rum så nu stoltserar hon med jordens mest rosa gardiner. Nöjd unge och det är huvudsaken.

Känner mig ganska nöjd med dagens prestation. Utöver att ha städat så har jag fått klart båda studieuppgifterna som vi ska lämna in efter praktiken, vi har haft styrelsemöte och jag har renskrivit och fått iväg protokollet. Kommer sova gott inatt.

Imorgon bär det av till svägerskan för en fika innan Lill-Lövis ska följa med och lyssna på bebisens hjärta hos barnmorskan. Ska bli skoj o se hur hon reagerar.

Till sist vill jag säga ett JÄTTEGRATTIS till systeryster som idag passerar strecket och gör mig sällskap på andra sidan. 30 år... vart tar tiden vägen? Hoppas du har det hur bra som helst i NY! ♥

Det är vad vår dotter roar sig med på  min telefon. Med tanke på jublet och armgesterna så börjar jag frukta att min tid som ensam användar av mobilen numer är över. Duktig är hon så det förslår hoppas det går att föra över irl också. Hjälp med tvätten hade ju inte varit fy skam.